Familjhund

Våra björnhundar era familjhundar, samtidig med de era jakthundar. Hundarna era med i vår vardera dagen, innan som ute i skogen. De era socialiserat på människor och andre hundar, de era vaksamma och säga om der kommer främmade till huset, de passar på sin familj, sin flock. När man skal lära björnhunden at lyda, skal der böjas när valpen kommer till sitt nya hem, man måsta dog tänka på at valpen er flyttat från et tryggt miljö som den känner. De första dag er svär, den kanske gråter på natten och saknar mamma. Men snart bliver den van med sin nya familj och vill leka, här böjar inlärningen som skal prägla hundan resten av livet. Det viktigt at man som människa er flockleder for sin hund, man er den som tager beslut, andres er det björnhunden der tager beslut. Björnhunden har bruk for en stärk flockleder så känner den sig trygg. Man måste inte skrika av sin björnhund, den hörare många gånge bedra än vi människor, men alltid tala med lugn och bestämt stämma, om man skrikar och er irriterat, uppfattar björnhunden det, som at flockledaren inte er stabil. Man får aldrig avstraffa björnhunden fysisk, den glömmer aldrig en person som har slagat den. Det er bra med en hundgård och en hundkoja med slät tag, härifrån kan björnhunden observera omgivningarna. Björnhunden får dog inte bara leve i hundgården, det er viktigt at den tillsammans med sin familj, sin flock, andres ta den säll beslut. Vi rekommendera inte björnhundar till äldre och svaga människor, häller inte till barnfamiljer med små barn, barnen måste vara så tillpass gamla at de förstår at vara flockledare.

En björnhund er inte bara en vanlig hund, en björnhund er en nyfikan och trofast kompis.